Kvällar med Mr Mulliner
Bonniers 1952
juli 2026, Hans Berg
P.G. Wodehouse är som allra mest till sin fördel i det korta formatet. Orden är Georg Svenssons från förordet till ”Alla tiders Wodehouse”, utgiven 1950 och en antologi med noveller av den store glädjespridaren. När Georg Svensson som redaktör för Bonniers Litterära Magasin på 30-talet blev ombedd av förlaget att rekommendera två utländska författare som Bonniers skulle satsa på så föreslog han P.G Wodehouse och Ernest Hemingway. Det skulle visa sig vara två utmärkta förslag. Där det besynnerliga egentligen är att endast en av dom fick Nobelpriset!
Personligen tycker jag att en lagom blandning av Wodehouse noveller där den humoristiska galenskapen koncentreras och av de många romaner där författaren får möjlighet att sprida sin underbara formuleringskonst och de humoristiska infallen att avnjutas över flera sidor ger den bästa effekten.
I detta boktips vill jag emellertid slå ett slag för det korta formatet, alltså Wodehouse noveller och böckerna med Mr Mulliner. Där det finns 3 novellsamlingar utgivna, alla med översättning av Birgitta Hammar.
Får jag föreställa Mr Mulliner (Meet Mr Mulliner) Bonniers 1945
Mr Mulliner har ordet (Mr Mulliner speaking) Bonniers 1946
Kvällar med Mr Mulliner (Mulliner nights) Bonniers 1952
Mr Mulliner, en motsvarighet till ”The oldest member” på golfklubben, sitter med sitt toddyglas på värdshuset ”Metarens Hvila” och förnöjer stamgästerna med historier om sina unga släktingars äventyr och romantiska förvecklingar och om sin stora kännedom om den engelska aristokratins leverne och bristande moral. Oftast har dessa historier anknytning till något ämne som precis diskuterats.
I den sist utgivna ”Kvällar med Mr Mulliner”, som jag varmt vill anbefalla, så är Wodehouse humoristiska formuleringskonst som allra bäst. Den första novellen ”Ett vinnande leende” är i mitt tycke en av författarens allra bästa och väl i nivå med ”Ett upp för Cuthbert” från samlingen golfhistorier med samma namn.
Sedan följer de dråpliga berättelserna om Mr Mulliners unga släktingar och deras romantiska irrfärder som på ett radband. Man behöver inte, som Wodehouse, vara en stor kattvän för att roas av historierna om den bohemiske unge konstnären som åt sin morbror biskopen på utlandsuppdrag tar hand om den karaktärsfasta katten Webster med en oförvitlig moral och sedan hamnar ”under tassen”. En obetalbar historia om svårigheter för unga män att i ett modernt tidevarv utföra riddarbragder åt damer som de tillber osv. Boken avslutas med ett tema som Wodehouse gärna återkom till, en mild älskvärd drift med prästerskapet utfört med mycket humor och glimten i ögat.
